< Tillbaka

5 Januari - 2011

Stalltjejer på landet.

Stalltjejer Nägra tweets i min feed säger mig att det är en segregerad miljö som fört med sig bestående trauman för vissa Jag har också såna Trauman alltså Trauman som går att härleda till vissa miljöer, hur vänner agerade i olika sammanhang och hur omgivningen påverkade dem Men när det kommer till en debatt om stalltjejer så är jag helt novis Jag var en hästtjej, av stora mått Men på landet Så låt mig berätta om landet

På landet fick man åka till andra gårdar och skotta skit och ösa hö för att få rida lite Hade man tur fick man en bångstyrig lånehäst av någon som var gravid eller hade ont om foder och denna kunde man hyra in någonstans i utbyte mot att pappa meckade med deras bilar Man luktade konstant skit och hade gamla kläder som var halvvägs avlagda Det var fallfrukt och gamla pellets i fickorna När jag och mamma skaffade varsin häst så var det morgonpass och kvällspass, in i hagen och ut ur hagen och ringa hovis och möss i boxen och hö som hade möglat och köra hästskit med traktorn och bära vatten för att de vägrade dricka i bäcken pappa hade stängslat in och fång Det var oglammigt, skitigt och tungt Men framförallt jävligt lite impfaktor hos ens vänner som inte fattade hur man kunde hålla på med lantarbete när man kunde lyssna på Meatloaf och öva första kyssen mot en tomat

Mobbing i alla former; hatar det Avsiktligt eller oavsiktligt, äta eller ätas, I do not give a flippi'n fuck Men diskussionen om stalltjejer, eller ett av de spåren jag tror mig ha sett, handlar om något som jag är helt främmande inför Stadsbarn vars föräldrar betalar dyra pengar för någon timmes hästumgänge i en miljö med trendiga kläder och resultatkrav Alltså förstå mig rätt, det finns såklart alla sorter Min poäng är den att känslan för att ridsporten i städer är en helt annan Det räcker ju att jag passerar Häst & Hund på Kungsgatan och jämför med de, även lite finare, butiker vi hade på landet Sortimentet är helt annorlunda, syftet med sporten är helt annorlunda Och då menar jag inte för de unga tjejer som inget annat drömmer om än att lukta ett russ under manen eller galoppera bort på Black Beauty mot en färgglad himmel Jag menar syftet hos föräldrar som betalar dyrt, folk som står med utrustning, butiker, ridskolor etc Plötsligt blir det en hierarki, en tävlan om nåt annat än en prisrosett och man är ung och osäker och rycks med eller puttas bort för att marginaliseras Eller båda Det blir trauma istället för framsidan av "Min Häst"

På landet hade vi ingen prestige Inte den Vi hade alla samma avsikt; njuta hästryggen Jag packade in min häst i en transport och körde en Volvo 240 till en paddock om möjligt än längre in i skogen för att träna för fantastiska dressyrlärare Aldrig handlade det om vilket bett jag hade eller hur mina sporrar var slipade Och från den dagen min mamma sa att man måst ramla av hundra gånger för att bli en fullfjädrad ryttare har jag bara samlat

Det finns säkert ni som tycker att jag försöker visa på en klassfråga och ni som kommer säga att resonemanget kan vara omvänt; inte alla har råd att hålla sig med en häst Nej självklart bor inte alla granne med en ladugård och inte alla har ett hus med fem hagar som kostar mindre en klaustrofobisk etta innanför tullarna Men min poäng är varken att kritisera eller moralisera Inte heller att diversifiera Jag fick bara en liten "aha, det är så här stadshästtjerna har det" Och ibland tar jag med min dotter till mina föräldrar och vi rider i skogen och hon får ösa skit och bära vatten och lägga ut hö och rykta Inte för att det är så det ska vara, inte för att det är mer rätt Men i min värld är det lite mer lättsamt, lite mer harmoniskt, men framförallt är det en värld lite mer om hästar och lite mindre om jodpuhrs

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design