< Tillbaka

11 Mars - 2011

Mina Ögonblick. Soweto.

Plötsligt kan de komma över en, de färger, dofter, känslor och bilder som tillsammans utgör rörliga porträtt av upplevelser Alla har vi dem, fler borde dela Så nu tänker jag göra just så, dela med mig av Mina Ögonblick I mångt och mycket meningslösa, fina, korta, varma, delade och odelade, eller kanske bara färgstarka skildringar från det som varit min verklighet En serie verkligheter som är för bra för att inte dela Hur ni känner, det har jag ingen aning om

___________________________


Allt var rosa Var det inte randigt så var det storblommigt Men allt i en ljus och skir rosa kulör Badrummet låg i själva sovrummet, som i en öppen planlösning Vi turades därmed om att ha rummet för oss själva Jag sökte mig till grannen snett mitt över Han räfsade löv och berättade tveksamt, nästan generad, om åren som fackligt engagerad, om åren med Mandela Jag gick allt oftare dit, han ville inte att jag skulle sitta på den mossbeklädda stenmuren Inte för att jag gjorde någon åverkan på den, utan för att den var mg ovärdigt Första gången jag sett honom hade jag stannat till och han hade blivit så märkligt förvånad och stum, tog med en svepande rörelse av sig hatten Jag skrattade, och så skrattade han med Han ville så gärna hämta en matta åt mig att sitta på men jag protesterade och log brett Vi nämnde aldrig ondskan, vi nämnde inget förtryck Men framför mig stod en gammal gammal man som var stöpt i formen av livegen, drejad av rasister och utmejslad med en politik av rasåtskillnad Hela hans uppenbarelse skrek du är mer värd Och det enda sätt på vilket jag kunde få honom att ändra uppfattning var genom att lyssna där på muren, som om vi var precis lika mycket för varann

Inne i det lilla rummet fanns bara pyttelite svalka Men de klara nätterna gav en välbehövd respit från den krampaktiga hettan Upplevelserna var så mäktiga och att befinna sig mitt i ett Soweto som så sent som på åttiotalet fortfarande brann fick mig att svalla över med känslor Jag stirrade upp i taket samtidigt som jag försökte knyta ihop tankar och upplevelser till ett greppbart mönster Takfläkten blev mitt redskap och illustrerade hur tankarna snurrade i en beständig bana utan att tappa fart Och det var då, precis då, som Magnus hittade kanalen med wrestling Jag förstår inte vad som är uppgjort, fejkat eller vad som är spektaklets behållning Men jag kunde inte sluta titta! För där, i det absurda i det rosa och det fasansfulla i det jag inte kunde förstå, så blev något så banalt som blodiga män i tajts något som skänkte distans och lät det stora såret sakta öppnas Det behövdes en motbjudande fiktion för att ge innebörd åt en motbjudande sanning Och hur banalt det än må låta så blev det min överlevnad För jag är bara människa, varken mer eller mindre Precis som den fina mannen som lät mig vila på hans mur


Flattr this

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design