< Tillbaka

20 Mars - 2011

Bloggandets politik.

Man tycker det är anmärkningsvärt att så många bloggar rullar ut röda matta inför det mest personliga Ja, jag har tom hört ord som vulgärt och osmakligt hos moraliska extremister Sexuella erfarenheter varvas med mensminnen och personliga angrepp Man hänger ut folk till kors och tvärs och hur som helst Man fastställer personliga vendettor och poserar på bild Gränsen tycks inte gå vid någonstans Men så plötsligt får man frågan "på vilket parti röstar du" och den flexade handen åker upp "Det är personligt"  Mediefolk i sina bästa år skrattar kluckande och sedlighetsväktarna fnyser Inte för att någon satt en gräns, utan för att världen blir uppochner För har vi bestämt så har vi bestämt och nu har vi bestämt att det intima håller vi för oss själva, helst känslor och hela paketet om inte paketerat rätt, medan politik och tyckande är högst offentligt Privat är det privata och offentligt är det andra

Trots detta har svenskar en otrolig fabless för att åberopa den privata sfären när det handlar om att tillkännage politisk färg På ett teoretiskt plan offentligt, på ett praktiskt plan lätt privat

Föklaringsmodellen är oftast en felaktig hänvisning till den anonyma rösten som demokratisk rätt Rätten är såklart ett fundament och måste hållas högt Många länder ger inte sin befolkning möjligheten och om den väl tillämpas är den i många fall skillnaden mellan liv och död Men i Sverige tror jag inte det handlar om varken tradition eller principfasthet Jag tror snarare det handlar om rädsla, rädsla inför att behöva försvara sin politiska ståndpunkt, försvara sitt parti Vi är snabba på att kasta ur oss en palett av tabbar och överlägset be vår meningsmotståndare förklara sitt partis agerande, trots att denna varken bett om att få argumentera eller förklara Den politiska entusiasmen kanske rent av fattas I vissa fall har partitillhörigheten gått i arv och man kan identifiera sig i miljön, utan att för den sakens skull kunna sätta fullgoda ord på den känslan Eller så bryr man sig inte, tillika en dödssynd i Sverige

Vi har tillsammans åstadkommit nåt slags politiskt tabu, ändå är det inte accepterat att det är privatare än det vi väljer att göra offentligt Konstigt Kanske behöver vi se över våra begrepp, eller bara sluta läsa saker vi tycker är skräp men som andra har rätt att säga, ju även det en demokratisk princip


Flattr this

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design