< Tillbaka

30 Mars - 2011

Liz Taylor slipper hyckleriet, men det gör inte hennes minne.

Barry Levine är urtypens paparazzi Kan man säga att han var lite av en pionjär i genren Ja det kan man nog I en krönika publicerad i gårdagens New York Times beskriver han den smått monopolistiska ställning han hade på 80-talet då han axlade en av två skvallertidningar medan den övriga pressen skydde det intima ingrepp det innebar att exploatera stjärnors alldagliga sidor Krönikan tituleras (i pappersversionen) "I spied on Elizabeth Taylor", en putslustig allegori till en barnlek och kanske en referens till, eller uppgörelse med, det förflutna, det som drabbar en ung och nyfiken Tänker jag En tredjedel av krönikan behandlar någon slags vändpunkt i paparazzikokongen: Liz giftermål med Larry Fortensky 1991 Stjärnglansen var inte längre skonad från offentlighetsprincipen och även utanför den färgglada mattan var man allmänhetens gebit Det är med viss stolthet Barry redovisar delar ur sin grandiosa plan för att infiltrera bröllopet, och han gör det med stolthet likt en tronföljare i maffiaordningen Han kräker ut en integritetsskändning, som vore den för oss läsare en ynnest att få ta del av, och han gör det med ett brett flin som ledsagar honom down memory lane Gör det för all del, du är fri att skryta om det som jag kallar kräk!

Twisten kommer när han ska göra en pinsam avbön till en hyllningstext och behöver Liz himmelska förlåtelse:

As we say goodbye to Elizabeth Taylor, I’m hoping she knew this: We were never out to stalk you — we were really there to celebrate you

Jag skiter i hyckleriet Jag skiter i den felplacerade hyllningen Faktiskt Jag önskar omdömeslösa redaktörer den våndan Men kan Barry Levine på allvar tro att kändisar accepterar att bli förföljda och förlöjligade, påhoppade, påpassade och synade och där var privat handling blir lagd till de offentliga och samtidigt tänka: "ah, vilken ära!" Kan Barry Levine på allvar tro att kändisar som inte ens kan smyga ut ur kändisskapet bara för att vi ska få sitta på parkett och jucka åt en allt smutsigare skildring av ett högst verkligt liv, kan han tro att detta känns som en hyllning

Hylla istället Prescilla, Catherine, Cleopatra och Maggie the Cat Hylla skådespelerskan genom hennes roller, inte genom att som oinbjuden hänga i en gren på hennes bröllop Hon hade nog med offentliga sammanhang att vara offentlig i, att låta henne gå ur karaktär emellanåt hade varit en respektfull hyllning Att inte låtsas som att det var så man skötte det hade varit att visa vördnad Barry Levine, du saknar båda Jag vill uttrycka mig tydligt och jag vill göra det på ett sätt som du förstår: du fiser och förväntar dig ett skratt men det är inte kul Det luktar bara illa


Flattr this

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design