< Tillbaka

19 April - 2011

Att få välja bort droger faller under individens frihet, inte under statens godtycke.

Det finns många former av droger och berusningsmedel, en del lagliga, andra olagliga Jag svårt att acceptera godtycket Fylleriet är så inristat i vår folkhemssjäl och är accepterat in absurdum medan vi samtidigt tittar snett på folk som väljer att berusa sig med narkotikapreparat Det finns ingen tydlig gränsdragning att göra mellan å ena sidan alkohol å andra sidan alla droger i hela världen Det är en gråskala med olika placeringar på berusningsmedlen beroende på hur man tittar på dem Jag är liberal och i förlängningen även drogliberal Det betyder att jag anser att staten inte har rätt att göra inskränkningar i individens liv i en fråga som till största delen påverkar individen själv Upprörda röster säger då att missbrukarvård kostar pengar Ja, inget undantag från alkoholism där heller, eller hälsenan på en till åren kommen joggare

Argumentet kriminalitet är inte heller det hållbart eftersom knark omsätter miljarder i en lukrativ smuggelbransch; hela Mexikos rättsväsende håller på att falla samman som kanske det mest extrema exemplet Självklart kommer det alltid finnas kriminalitet drogsfären, precis som det gör med alkohol och tobak idag Men inte alls i samma utsträckning Det skulle bli konsumentens marknad, där man plötsligt får möjlighet att ställa krav på bra och säkra produkter Karteller skulle upplösas eftersom smuggling inte skulle vara en luktrativ bransch, mutor och korrumption skulle följa i dess kölvatten

Jag hör hur drogmotståndare tar sig för pannan och ojjar sig över hur jag kan förespråka droger Och då har man helt fel, för det är inte det jag gör Jag gör tre saker:

- Jag förespråkar individens frihet

- Jag motsätter mig den godtyckliga uppdelningen mellan berusningspreparat

- Jag ifrågasätter den felaktiga kritik som inte låter sig kritiseras; en konsensus, sprungen ur moralpanik, om ökad kriminalitet vid en legalisering av droger

Jag vill inte ta droger Jag vill inte att de som inte vill ta droger ska ta droger Jag vill att de som vill ta droger ska få ta droger

Ett bra exempel på moralpanik i relation till droger och tillika vårt samhälles absurda uppdelning mellan denna och en alkoholromantisering, som lite mer komplexa än svart och vit, är Docklands och dåvarande socialborgarrådet i Stockholm Kristina Axén Ohlins inställning Hon ville ta död på ravevdansandet, något man enbart definierade utifrån droger och inte kunde se som en kulturyttring utan snarare som en subkultur till droganvändning generellt

"Jag tycker inte att vi politiker och vi i fritidsnämnden ska locka till oss fler ungar till rave utan jag tycker att vi ska föregå med gott exempel och visa att det här tillåter inte vi"

(SR P3 Dokumentär Docklands - Historien om ravekultur, knark och en OS-bomb)

Hon var starkt tongivande i fördömandena av Docklands och ravekulturen och hyllade polisens insatser (vilka insatser senare har diskuterats i termer av opropotionerliga, på många nivåer) Kristina Axén Ohlin var verksam inom kommunfullmäktige fram tills 2008 då hon avgick som finansborgarråd med anledning av sin alkoholism Alkoholism är vidrigt och inte på nåt sätt handlar det om att jag tycker att hon förtjänar detta lidande Min pappa är alkoholist och det är en otroligt tung och komplex sjukdom, som slår vilt omkring sig på alla nivåer, i alla läger Min poäng är snarare tvärtom Axén Ohlin var djupt kritisk till droganvändning och vad detta förde med sig, så till den milda grad att hon valde att döma ut en hel ungdomskultur, för att sedan hamna i ett eget missbruk, av en drog som staten, och hon själv som förtroendevald, ansåg inte vara lika farlig

Det är inte svart eller vitt Men det är upp till individen att bestämma


Flattr this

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design