< Tillbaka

28 April - 2011

Mobbing: världens mest avskyvärda rollspel.

Sofia Mirjamsdotter har idag skrivit en krönika under rubriken "Vi är alla mobbare" Det är så träffsäkert, och väldigt tänkvärt Och värre: vi har nog alla bevittnat mobbing och tänkt "det där är ju mobbing!!" och sen gjort samma sak själva Vinna eller försvinna, med oss eller mot oss Jag skrev om Linnea från Bjästa efter en arbetskopia jag fått och publicerade mitt inlägg strax innan Uppdrag Granskning visade avsnittet När programmet var slut hade jag hundra kommentarer Folk rasade och förfärades och led med Linnea De förkastade de tillmälen som använts och de onda saker som sagts om henne, inför henne Genom att göra samma sak själva Precis samma sak Det mest slående exemplet var någon som höll med kommentaren "Fredrik" och spann vidare genom att kalla dem "bögjävlar hela hopen" Kommentaren tillhörde min homosexuella bästis Fredrik Jag skrev ett nytt inlägg, denna gången för Svt Debatt; "Mobbmentalitet är alltid fel"

Med detta sagt om insiktens dilemma i mobbing, så tänker jag istället på unga som mobbar och som växer upp Hur självkritik ofta kommer senare livet, när man separerat från de vars mössa man tog, vars toalettdörr man höll för, vars bedjande om att få vara med man aldrig låtsades höra, vars arma känslobank som fick ta emot okvädesord det inte fanns en naturlig plats åt Istället hamnade dem utanpå På självkänslan Det finns så många avsändare som aldrig kommit, eller kommer komma, till insikt

Jag tänker ofta på hur jävla onda människor var mot mig Människor som jag som vuxen närmat mig med oro, men som inte alls är onda idag Och mitt i en konversation så inser jag att de har ingen aning! De har ingen aning om ärren, om timmarna jag grät, om hur jag försökte förklara för skolsköterskan ett magont som jag inte kunde sätta fingret på Och tyvärr inte hon heller Hur det åt mig inifrån, hur det blev så viktigt att vara inkluderad Att kohandla med mamma och pappa om att få cykla istället för att åka buss så att man kunde vara en del av cykelföljet Hur jag klippte mig, tog på lösnaglar, tog av dem, lånade mammas skjorta med Nokia-loggan på med förhoppning om att det skulle vara tufft och hur jag ville dö den dagen jag fick rollen som prinsessan i pjäsen Narnia Rollen som alla ville ha Åh, bara jag inte fick den Och så drog fröken mitt namn Mitt jävla namn! Helvete!

På andra sidan, tonårssidan spenderade jag första tiden med att visa en för mig sund och viktig respekt Sen rädsla Sen sorg Men aldrig slog det mig att de var helt ovetandes Och det gör det hela så mycket lättare Att jag slipper vara rädd för att möta avsky i deras ögon Eller spegla min värdelösa gestalt i desamma De har glömt och då kan jag Sen konverserar vi vidare och jag känner att även om det hände så är det över

För så funkar barn Så funkar inte vuxna Ena dagen älskar vi, nästa dag hatar vi Det beror inte sällan på vem vi träffar på vid kaffeautomaten Och jag, jag lärde mig kriga av mina förövare Vinna eller försvinna

Så mitt i tilltron till de erfarenheter som säger mig att ingen ska få lida som jag lidit, så blir jag krigaren och krigar För att inte försvinna Så tack Sofia för att du upplyser oss om att vi alla är delaktiga i ett av världens mest avskyvärda rollspel

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design