< Tillbaka

1 Juni - 2011

Metrokolumn 1/6.

Här är min första Metrokolumn, publicerar den här eftersom den inte ligger på nätet ännu



 

Klandra mig inte för att jag älskar!


- Ska jag ge kvittot till mamma                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     Mitt barn tittar på mig och vi ler mot varandra I samförstånd                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   - Ja det kan du göra, svarar hon

Vi ler, mitt barn och jag, för vi är inte mor och dotter, vi är inte ens släkt Men det finns ingen anledning att börja rätta Båda två är vi medvetna om vår relation till varandra och kärleken, vågar jag påstå, är precis den samma

Ofta får jag höra att det är beundransvärt att jag älskar mitt bonusbarn så mycket som jag gör, men att det blir skillnad när jag får egna barn, barn på riktigt Att den kärleken, den är något alldeles, alldeles unikt!

Men talar man likadant till en adoptivförälder Vem kan säga när kärleken är rätt eller fel, vem kan avgöra vem som får känna vad Att jag inte bidragit till halva hennes genuppsättning är faktiskt helt ointressant Vore en avbild viktig skulle jag stoltsera med att hon speglar både min mimik och humor

 

Ska jag, när mitt älskade barn viskar ”jag älskar dig” innan hon blundar för natten, säga: ”nej, vi måste ta det lite lugnt med kärleken, vi får inte älska för mycket Det finns en maxgräns avsatt för såna som oss Du är liten nu men en dag kommer du förstå” Jag är vuxen, men jag förstår inte

Sen när blev min och hennes kärlek ett hot mot den heteronormativa familjebildningen, sen när kräver kärlek ett födelseattest Det är ett litet barn vars hand jag håller längs vägen in i vuxenlivet och i detta möte frodas kärlek, ömhet, uppoffringar och skrubbsår Rädslan varje gång hon släpper min hand, lyckan varje gång hon tar den igen För varje tår hon fäller, fäller jag tio, för var smärta hon går igenom vill jag gå under Varje tappad tand, varje hemlis Det är något jag delar med adoptivföräldrar, bögföräldrar och biologiska föräldrar När hennes mamma berättar för henne om deras fantastiska första möte där på bröstet så berättar jag om att finna en skattkista till bredden fylld med guld

Jag kan aldrig lova att jag kommer finnas på exakt samma plats, lika lite som en biologisk förälder Men jag kan lova att jag kommer älska henne så länge jag förmår älska, och bära det ansvar som kommer i dess kölvatten Min kärlek kräver ej någon välsignelse, men jag hade varit glad över lite respekt

 

+ Serbien trotsar advokaten som hänvisar till två hjärtattacker och tre strokes och anser Ratko Mladic frisk nog att ställas inför rätta i Haag

- Kjoltvång för damspelarna i badminton Jag har svårt att se syftet med en kjol, jag har svårt att se syftet med en lag

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design