< Tillbaka

22 Maj - 2011

Objektet i mitt blickfång.

En kvinna passerar mig, jag ser henne i spegeln när hon liksom skrider fram nätt och ljudlöst, som att undvika onödiga rörelser Hon stannar till och stirrar på sig själv i spegeln bredvid, varken fördömande eller glatt, helt utan den spegelmin jag själv har för vana att spetsa till min reflektion med Blicken är matt, hela ansiktet är matt Det ger inte sken utav att vara trött Bara matt Hon ser igenom sig själv, som att den hon ser inte fanns Som när blicken vandrar iväg och man slutar se för att hänge sig magin i fantasin

Jag ser, från min spegel rakt in i hennes spegel, det vackraste röda hår jag någonsin sett Och på detta svär jag Det är en fyllig kopparröd färg som varken är för varm eller för dov, och det faller som om det övat hela sin existens på att falla Det håret! Håret är tjockt men inte yvigt, glansigt utan att vara smort Det har lagt sig tillrätta i den mest himmelska av kreationer, där inte ett hårstrå gjort en obstinat avvikelse, och det är lika naturligt orört som borstat till perfektion Det håret

Hennes kropp är stramt smal, fullt omedveten om sin sexiga utstrålning Den är lång men aldrig mager Hon har bröst och höft och lår och vader Och jag gillar alltihop! Hon är vacker som en dag Ja, så hade nog min morfar valt att säga om han hade levt

Hon fortsätter stirra in i intet, på ett sätt som får mig att tro att intet går att ta fasta på Ett ingenting bestående av ett okonstlat maskineri och en oförutsägbar densitet Hennes identitet verkar ligga hos ingenting, i ingentings händer

Med ett hastigt ryck tar hon ett steg bakåt och lämnar mitt blickfång Jag vänder mig om, och hon ställer sig på vågen Det är något sorgligt över hennes kvava drag, som om hon anstränger sig för att uppehålla sig i det bleka Hon blundar, det ser jag nu när jag vänt mig om, hon står på vågen och blundar Sen öppnar hon ögonen De tåras Och med samma intensitet som jag har begrundat och älskat bilden av denna kvinna, med samma intensitet är hon borta

Hur kan hon inte se sin egen skönhet Den är ju objektiv och allmängiltig Det vackraste jag har sett liderunder ett så oändligt komplex att hon duckar sin egen skönhet för en falsk illusion om att inte vara perfekt Men det är lika hemskt, och tillika i vår natur, att bejaka det sköna och säga "hon är perfekt" för alla de som önskar de föll oss i smaken Objektifiering är inte lätt, inte diplomatisk och inte möjlig att undvika Men jag skäms å alla som jag inte ser gråta på vågen

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design