< Tillbaka

10 Juni - 2011

Mina Göteborgskravaller.

I juni 2001 bodde jag fortfarande i London Man kan bosätta sig utomlands på i huvudsak två sätt: som än mer svensk eller med önskan om att vara den mest adaptiva invånaren i historien Jag var den senare Jag ville vara en i laget Läste the Guardian och intresserade mig för inhemsk politik Klippte bort Sverige och indoktrinerades mitt nya lands influenser Kanske för att komma så långt bort från Ullared som möjligt, klippa allt i samband med min efterlängtade flykt

Kanske finns det ett mellanting, kanske kan man både behålla och anpassa Men inte jag, jag ville liksom inte ha med Sverige att göra under så många år Ja förutom mammas äppelträd, sjukvården, ärligheten och vännerna Men det erkände jag kanske inte precis exakt just då

I juni 2001 följde jag labour-politikern Ken Livingstones första år som borgmästare och dansade mig svettig på übecoola Mother Bar Frågorna vi diskuterade spann från huruvida Davina MCcall skulle hålla i succén Big Brother ännu ett år till de brittiska böndernas förödelse under Foot and mouth crisis Året började på en måndag och senare skulle Jeffrey Archer dömas till fyra års fängelse för mened Men det var fortfarande juni, och jag var grädden på moset i mitt egocentriska universum där jag sålde kolossalt dyra designerskor till kolossalt rika människor, och jag hade nått the top of the world i rekordfart

På min tjocktv hörde jag plötsligt Gothenburg Gothenburg, Gothenburg, Gothenburg Och riots Ordet Göteborg berörde mitt undermedvetna med samma sentimentala känsla som fick mig att handla pepparkakor till överpris i den lilla svenska butiken på 32 Crawford st Det var avenyn, det var kaos Upprörda demonstranter och upprörda poliser Våld och forcerade rörelser Ojdå! Varför denna ilska Jag visste såklart om toppmötet, jag visste om problematiken Men utan känsla Utan att ha diskuterat med vänner, läst debattinlägg eller följt repliker Utan att ha sett motståndarna, ja-sägarna och politikerna Utan att ha sett plakat målas, slagord skanderas och maktbalanserna rustats upp Utan detta så var allt så främmande

Jag stängde av tv:n och begav mig ut i London natten Skönt att det inte är min stad, i mitt land

Varför berättar jag det här när det står otaliga briljanta texter om Göteborgskravallerna och knackar på din dörr Jo, för att visa på hur känsla och okänsla spelar in Det finns människor som förlorade tilltron på väldigt mycket den dagen, som brann och levde och trodde, saker som kränkande övergrepp tog udden av Poliser, ungdomar, beslutsfattare och bara vuxna, alla märkta efter de där dagarna i juni Under åren har jag förstått att det där som jag stängde av, det som jag distansierade mig ifrån och som i min värld, där jag viktade saker efter subjektiv förmåga, inte varit så stor, varit en otroligt viktig händelse En tråkig sådan När jag läser berättelse efter berättelse utkristalliseras en komplicerad känsloväv Och den är viktig för mig, viktig för att jag ska sluta skämmas över min egen ignorans

Till er som skriker "stäng av", "sluta älta", "sluta gnäll" när historier berättas önskar jag kunna säga att dessa känslor är lika starka som dina icke känslor För mig betydde det inget då Men det betyder ju inte att den inte gjorde det för andra Till detta vill jag lyssna

 

(En av många bra står Agnes Arpi för, den hittar ni här)

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design