< Tillbaka

15 Augusti - 2011

Karuseller och hästar.

När livet träder in i en fas vi inte vill kännas vid, när rationalitet och känslor går samma väg i teorin och vi ser framför oss en fas av något främmande vi inte vill vara en del av När vi vet att att helvetet endast kommer att mötas av ett djupare helvete När vi håller andan för att inte tappa den När vi bryter upp med det som vårt hjärta deklarerat är essensen av en oändlig och bottenlös kärleksbetygelse När vi gör slut när vi fortfarande älskar

När jag inte kunde sova sa min pappa ”tänk på något som du tycker om, tänk på circus” Jag försöker tänka på karuseller och färgglatt men allt jag ser är ett ogenomträngligt mörker, bortsett från en liten glipa i det tunga råsidendraperiet som har till uppgift att stänga ute ljuset Jag vill inte ha ljuset, men jag vill inte ha mörkret Att ligga ljudlöst i sängen, att andas ljudlöst, bredvid någon som ligger lika ljudlöst i samma säng, det är en pina och konst kombinerat Mina kinder svider och mina läppar smakar salt och slem Lungorna värker Om det ändå kunde ske hemma Om det ändå kunde ske på något slags imaginärt fastland Ett hotellrum är alltid en ovärd skådeplats för sorg och primitiva känslor

En digital klocka på tv:n Envisheten hos denna Symbolen för tidens gång, livets gång Nu kommer för alltid att vara då, och sen kommer när som helst Men det digitala formatet säger att tiden står still, likt ”skynda, det finns fortfarande tid innan det är för sent, vi väntar lite till”

Jag gråter lite mer än vad jag har tårar till och jag blir ruskig varse om att det inte går att gråta utan tårar De är liksom själva kärnan i gråten, som att det inte går att köra bilen utan bensin, trots att man både har fordon och färdighet

Hjärtat som pumpar så tappert och snabbt vid en infektion, slår nu tyngd under sorgen utan att resten av kroppen kommer till dess räddning Det är så hårt ansatt att smärtan utgörs av tydliga, genomtänkta, slag Tack, tack, tack, tack, som den sorgliga delen av tick tack Om jag hostar, följer hjärtat då med Är det på väg att lämna kroppen Har det gett upp Det brister ju inte, det är bara en metafor Det briserar snarare Mitt hjärta är så nära att brisera att jag försöker tänka på palmer och lakrits för att ge det en respit Snart briserar det, det är nu det händer

Närheten är som bäst i sitt slutskede, när man accepterat dess dödsdom Plötsligt luktar han annorlunda, en lukt som jag inte visste att jag inte kommer kunna klara mig utan Vi trevar gemensamt efter en ömhetsbekännelse och greppar händerna likt kollegor under en femkamp på kick-off Fast mjukare Vi når just så och hamnar i det greppet Som att vi måste hålla ihop när vi ramlar isär Jag flyttar tummen fram och tillbaka några millimetrar Jag älskar dig betyder det Jag älskar dig och kan inte leva utan dig bestämmer jag mig för

Jag somnar och vaknar, somnar och vaknar, somnar och vaknar Och var gång sker det under välmenande former där jag inbillas att allt är som jag hoppats att det skulle vara för att sedan dränka mig i den smärtsamma insikten att just det, så är det inte alls Jag går på toaletten och kollar i spegeln och ser att där ögonen ska sitta sitter det inga ögon Men jag ser det så jag vet att det är en illusion och när jag tittar riktigt noga ser jag två springor med lila konturer som vägrar visa färg Som på kattungar Kattungar, som synonymen för det som väcker kärlekens väsen Jag, motsatsen

Tänker karuseller och hästar Somnar Drömmer ingenting Och vaknar direkt in i sanningen

Plågsamma timmar senare, vakandes över livet och vad som kan vinnas och gå förlorat, vänder livet plötsligt Och i efterdyningarna av ett lyckligt slut samlar jag ihop spillrorna Jag tejpar provisorisk, likt sån där sjukhustejp istället för stygn, och påbörjar arbetet med att fylla tomrummet med lycka, bedövad med eufori och glädje Att överleva slutet kan vara den mest åtråvärda av känslor För när smärta byter plats med lycka finns det ingen tid som spelar någon roll Digital eller analog Bara en visshet om att slutet alltid är nära förestående Samt fan vad jag älskar!

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design