< Tillbaka

18 September - 2012

You know it baby: I'm back!

Sist jag skrev så skrev jag för att berätta om hur synd det varit om mig, att jag legat på sjukhus och mått pyton Jag sökte ert medlidande med en gnutta humor Men jag försökte också släcka den där löpelden som så lätt få fyr bland sociala medier och som sedan sipprar ner till vänner och släkt som till slut ömsar skinn av oro Men mest: sympati! Innan dess hade det varit tyst Efter dess har det varit tyst Jo, så är det

Jag fick skrivkramp Jag älskar och skriva och skriva faller sig, om jag duckar jante, naturligt för mig Min blogg fick en ny och påkostad layout, för mina fötter låg vad som kunde kännas som outtömliga kanaler inom sociala och mediala nätverk och jag tilldelades eftertraktade plattformar utan att ha bett om det Fan va det gick vägen, hela vägen, ända tills för många började läsa och gilla Då kom prestationsångesten, då kom argumentationsledvärken, då kom det vita och knastertorra arket Det blev ett måste istället för en ynnest, det blev tråkigt och följdes av en besk smak Det var inte kul, inte bra och inte läsvärt För mig Och jag tillät mig själv bli ensam domare

Så jag slutade Och när lusten kanske snarare värkte än föll på så gjorde jag några säkra inlägg Inlägg där jag via er empati och lite humor kunde få utlopp för skrivandet, skottsäkert från kritiska salvor och där er feedback antingen var "gilla"/"hjärtan"/"vackert" eller inget Skitenkelt och skitbra

Det skulle vara en överdrift att säga att jag vuxit upp Men det där som kallas livet har fått mig att tänka att jag ska börja om Skriva vad som faller mig in, må det vara vardagsbetraktelser, inklistrade bilder eller jidder Länka till saker som intresserar mig Skriva när jag vill men mest av allt tillåta mig själv att låta bli när jag inte vill

Kan man gå in i väggen i sitt skapande Kan skapandet gå in i väggen Skapelsen själv Det är ju faktiskt lite skit samma Jag tänker varken sätta mig själv eller mina eller andra skribenter på för höga hästar längre Sverige är för litet, inställsamhet för stor Högtravandets tid är över Och om även bloggarnas tid är över så blir jag nog snarast varse

Ja just det ja, varför jag skriver Jo, för att ni ska slippa kritisera mig för att inte enbart "diskutera vår samtid, och min dåtid, på ett opretentiöst och festligt sätt" Jag har nämligen tappat bort den jävla inloggen!

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design