< Tillbaka

21 Oktober - 2012

Don't ask, don't tell. But be proud.

Ser HBO-dok "Gay i USA:s arme´", om "Don't ask, don't tell"-policyn och inspelade under de två år som ledde upp till dess försvinnande

På besök i Sydafrika förklarade man för mig hur familjebilden såg ut i gruvindustrin i början av förra seklet Då hade männen en familj i staden, fru och barn, som man träffade endast några gånger om året Sen hade man en relation i gruvan, med en annan man, som ersatte familjen under de långa perioder man befann sig hemifrån

Jag har precis läst klart Annika Östbergs bok "Ögonblick som förändrar livet" där hon beskriver sin familj inom fängelsemurarna och hur det var ett helt naturligt steg att skaffa sig en partner i kvinnofängelset i Corono, utan att för den sakens skull se sig som homo- eller bisuexuell

I dokumentären på HBO pratar man även om andra världskriget som en gemenskap män emellan som inte sällan övergick i kärlek, pådriven av avståndet till familj, utsatthet och rädsla Författaren Gore Vidal säger "vi var tretton miljoner som skickats hemifrån, och homosexualiteten frodades" Man pratar också mo det faktum att en homosexuell identitet började utvecklas under denna perioden, och "för första gången fick män som gillade män chansen att umgås"

Oavsett sexuell läggning har vi både driv och behov Så här har det sett ut i hundratals år Jag kan därmed inte låta bli att småle vid tanken på hur viktigt den amerikanska militären kände ett behov av att belysa detta var, så tillvida att man förbjöds tjänstgöra om man var öppet homosexuell Men bakom leendet, it goes without saying, ligger en djup ilska inför hur många som tvingats smyg med vem de är, och en djup sorg över alla de militärer som utpekats, avskedats och tagit sina liv

 


Filmen bör ni se, och ni hittar den här

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design