< Tillbaka

24 Maj - 2013

Att inte få le är början till ett krig.

Klockan 2100 torsdagen den 23 maj kom så kravallerna, som präglat både förorter och debattklimatet de senaste dagarna, till Vällingby Klockan 2100 torsdagen den 23 maj utlöstes överfallslarmet från en spärrvakstkur på Vällingby tunnelbanestation, uppgång Lyckselevägen Ett gäng svartmaskerade ungdomar hade, beväpnade med stenar, gett sig i kast med att krossa glaset En maskerad massa med otyg mot en ensam och utsatt spärrvakt

I spärren på Vällingby tunnelbanestation sitter det en äldre man som jag tycker väldigt mycket om Jag vet inte vad han heter, han har stor mustasch och det största leendet man kan föreställa sig Och trots detta ler han ytterligare lite varje gång  jag kommer När jag ser honom väljer jag att gå förbi luckan istället för de vanliga spärrarna När han ser mig öppnar han glaset och tar mig i hand  Han har en sån där underbar svenska som han har gjort till sin och vi frågar varandra hur vi mår Vi säger att nu kommer nog våren Ibland förbannar vi vintern Vi önskar varandra en bra dag Leendes går jag min väg, men han trumfar mig med sin värme och sitt leende tusen gånger om

Jag vet inte om min leende vän satt i spärren igår kl 2100 Någon har i skräck och panik utlöst överfallslarmet i den där lilla glasburen Fruktansvärt, oavsett vem Men om han med det stora hjärtat satt där, då går mitt itu För hur får man någon som tror så fint om människor, om livet, om världen, att fortsätta le efter det här

Eftersatta förorter som urlakats på bibliotek, bank, butiker, lunchställen, fritidsgårdar och hopp, de fylls av frustration och desperation Människor utan plattform att låta sin röst höras, människor utan sammanhang, folk som hamnar utanför den kontext vi kallar ett fungerande samhälle, ja, de kommer till slut bete sig ociviliserat och odemokratiskt Så fel! Men hot om en lavett och ett stumt "skärp dig!" kommer inte rädda människor från detta hål av utanförskap De må vara reaktiva, men vi måste vara proaktiva Pro-proaktiva

I takt med att kravallerna har eskalerat har fler och fler regelrätta ligister och huliganer tagit över; de vars frustration rann över står inte sällan ångerfyllda och ser på när deras förorter brinner I Vällingby kan man nog konstatera att det fanns mer adrenalin än frustration Och, to state the obvious eftersom debatten skevt fokuserat på hur vi som försöker nyanserar sägs förvarar våld: förihelvete SLUTA VANDALISERA! Alla, sluta Lägg ner nu

Men Hela situationen handlar om just detta, om människor som slutat le Det handlar om människor vars föräldrar kanske aldrig log, och vars blickar aldrig mött ett leende som ritkats mot dem Och när allt jag vill är att gå ner till tunnelbanestationen och se mannen med det stora hjärtat och den stora mustaschen öppna luckan, ta min hand och säga att han kommer fortsätta att le, då vill jag också att alla som aldrig fått möjligheten att göra detsamma ska få den

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design