< Tillbaka

25 September - 2007

Rubrik

Å Jag är så trött på patriarkatet Inte så där att jag vill protestera eller skandera Bara trött Jag vill inte vara ett kön längre Ta bort mitt kön

När en kvinna tar ton motarbetas hon, både medvetet och omedvetet När en man gör ett jobb som är önskvärt så vinner han respekt När en kvinna höjer rösten så är hon labil, temperamentsfull och otrevlig För att hon inte passar in i mallen, i strukturen, i den jävla pissordningen
Ta plats på männens villkor är enda chansen att komma in i ordningen Såsmåningom ska vi ta plats på våra villkor Men inte nu, det går inte Så varför blir det ett jävla fel att bete sig som en man bara för att man är kvinna Man beter sig på ett sätt som förknippas med ett kön, med en sorts människa Hegemonins lagar äro outgrundliga

Jag känner många starka kvinnor som blir motarbetade av just den andledningen Det snackas skit av rädsla för att förlora maktordningen och där män måste förekomma snarare än att förekommas Crush crush crush Skräck inför att trilla ner från hierarkin Man säger saker som tas för sanningar av andra män, och alla är tyst medvetna om att detta inte får ifrågasättas utan måste föras vidare vidare utan att förlora i styrka Man gör det genom den minst attraktiva formen av försmädelse; förlöjligar och förnedrar Att fnissa, att flina, att skratta åt en kvinna som gör ett jobb på en mans premisser är alla en del i förtryckarmekanismen, ett sätt att hantera sin egen okunskap, sin egen rädsla Starka män är respekt, starka kvinnor är hårda och omänskliga

Nu kommer röster höjas och låta påvisa att jag har fel, att hjärnspökena är igång igen Men det är ju just detta, det är så lätt att återigen förpassas till att vara temperamentsfull och labil

Alla män är inte helt oinsatta, obildade eller osynliggör strukturerna Men alla är det lite

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design