< Tillbaka

29 Mars - 2008

29/3; Howdy cowboy!

Jag vaknade av att Magnus skakade mig oförskämt hårt -vi hade försovit oss!!! Med ett förnuft som slutar vid min etnicitet, trodde jag att man ställde fram klockan natten till söndagen Men varför det när lördagen är helgdag
Taxin väntade och jag sprang ner i en doft av sex, cigarr och väldigt oborstade tänder Taxichaufför måste vara ett drömyrke för många

Ingen trafik och vi anlände ett sömnigt Tel Aviv 45 minuter senare En dålig start med en osedvanligt god fortsättning Snabb frukost och sen mötte vi upp med Fred Schlomka

Fred jobbar, bland många saker, som guide på alternativa utflykter Främst går de i politikens tecken men för att få ut folk på Västbanken, främst israeler, ska han starta upp besök hos ekologiska farmare på Hebron och ölprovning på Taybeh-bryggeriet utanför Ramallah Påläst och saklig Turen, som vi skräddarsytt tillsammans, gick i murens och bosättningarnas tecken Han pratade om Qalqilya, som enligt gröna linjen ligger på Västbanken men där man, av rädsla för närheten till Israel, med lastbil försökte tvångsförflytta människorna längre in på västbanken Vi talade om alla nybyggda vägar som där man inte "lyckats bygga" påfarter från palestiniernas vägar Kul att den nybyggda motorvägen nr 6 tar ut en avgift och detta tyckte företaget bakom vägen att även polisen skulle betala

Han berättade om "The Alon-plan", ett hemligt projekt för att placera bosättningar på västbanken som tog form när Sharon var jordbruksminister, vilket är en exakt kopia av hur det ser ut idag Lösningen på konflikten anser han vara två stater utan gränser som leds av en och samma, av både palestinier och israeler bestående, regering där man enbart har rätten att rösta i sin egen stat

Vi kommer fram till Alfei Menashe, en bosättning som ligger utanför Qalqilya och därmed när gränsen till Israel Här ska vi träffa Don, Freds kompis Vi åker igenom entrén till bosättningen, förbi vakter och grindar Vi väntar en stund längs med vägen och ökensand blåser i mina ögon Jag tycker för en stund mig känna en doft av syrén och låter blicken vila över den olivklädda dalen En bil parkerar och fram vaggar en man med cowboyhatt, urblekt rutig skjorta och en 9mm pistol fastsurrad i bältet ACTION Han tar i hand och jag stirrar på skjortan och undrar om den är urblekt eller om det är meningen att den skall vara pastellfärgad "Let´s go to the stables", säger han och jag ser framför mig en lasso, en padock och ett grässtrå i mungipan Jag försöker att inte stirra på hans pistol, men det går inte att låta bli Fred har berättat för oss att det i vissa bosättningar är obligatoriskt att bära vapen Det är dock en lång och inte helt lätt att genomgå den obligatoriska utbildningen så många låter bli Jag tänker att Don här inte verkar ha chansat




Han visar oss hästarna och säger att de står på konfiskerad mark Här finns även olivträd och han är snabb att försäkra oss om att palestinierna med rätt till marken har tillträde Hur vet han inte och jag tittar på det höga stängsel som slingrar sig fram och tillbaks på den ojämna marken Vi åker vidare, förbi sporthallar och supermarkets i detta isolerade område med 6000 invånare Han är noga med att plocka upp Freds fimpar och säger till oss att vi inte behöver låsa bilen Ju mindre bosättningar och ju längre in på västbanken desto mer religiösa hävdar han

Don ser positivt på Freds lösning, de har tom pratat om att starta ett politiskt parti med några palestinier Men när Fred vill ge bosättarna israeliskt medborgarskap tillsammans med ett permanent palestinskt visum så ser inte Don hur man ska lösa det ständigt överhängande hot som bosättarna lever under Han är övertygad om att palestinier kommer att hetsas, av bland andra NGOs, att konfrontera bosättarna och hur ska Israel kunna skydda dessa utan att göra övergrepp på den självständiga palestinska staten Han säger att han då måste köpa en skottsäker väst och ett större vapen, skrattet bakom ironin lyckas inte dölja allvaret

Vi skiljs åt några timmar senare Vi tar i hand och Fred trugar honom att inte glömma visionen om det politiska partiet "But I don't know any palestinians", säger han, "oh well I do, but they are musicians!" Han vankar iväg precis som han kom, cowboyhatten, skjortan och pistolen Jag fylls av en skräckblandad förtjusning, det koloniala sättet blandat med en uppsättning ganska vettiga värderingar för en bosättare Eller iallafall inte helt osunda

Fred besitter mycket kunskap Han är den lagoma blandningen av idealist och realist Han plansätter visioner men förväntar sig inte det omöjliga Det som verkligen etsar sig fast hos mig är hans diagram av en triangel Han skriver "jewish state", "democracy" och "all the land" fördelat på de tre hörnen "The problem with Israel, and waht the israelis don't understand", säger han, "is that we CAN NOT have all three The question now is which two will we choose

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design