< Tillbaka

9 Maj - 2008

Englas begravning utvecklades till den förväntade mediakarusellen.

Jag har tidigare skrivit om direktsändningen av Englas begravning Det visade sig att kritiken skulle bli ganska omfattande i mediasverige, 90% av de anställda på SvT är kritisk till beslutet Idag skriver Englas mormor ett öppet brev i Aftonbladet där hon är kritiserar de röster som har tyckt till och säger sig vara sårad:

Undra på att världen ser ut som den gör, med så många människor som orkar vara så negativa i denna svåra stund

Men det är ju just detta som man öppnar för genom att göra ett fenomen offentligt Man låter folk tycka och tänka, precis som sig bör Att man väljer att visa Englas begravning i en skattefinanserad (tv-licens) kanal låter ju alla oss som betalar tycka När man förutsätter att begravningen rör alla, att det är allas angelägenhet, då har man inte, precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg, tänkt på följderna Jag förstår att hon är ledsen i en situation då hon inget helre vill än att hedra sitt barnbarn, men som istället blev ett ämne för tyckande hos hela svenska folket Men det måste man vara beredd att ta För den rätten har folk

Och ALLA som förlorar sina barn vill att alla ska hedra, för just detta barn var någons allt Men det är inte en rättighet att visa sitt barns begravning i tv, tyvärr kan tyckas När Englas familj tänker att de ska hedra hennes minne maximalt tänker man att detta maximalt innebär att hela svenska folket ska sörja Men kärleken till Engla är lika stor vid en familjecermoni Det har varit lite av ett nationellt trauma med Engla, men det går inte att jämföra med familjens sorg Detta blir ju så tydligt när debatterna tar över efter sorgen, likt när Tsunamin blir en diskussion kring bortglömda band medan föräldrar, syskon, och nyblivna änkor fortfarande är i ett sorgetillstånd och söker fortsatt stöd Det är varken konstigt eller bestialiskt att svenska folket pendlar från medkänsla till debatt För det ÄR INTE våran sorg, den är skapad Svenska folket vänder varken Engla eller hennes familj ryggen, väljer man offentligheten väljer man också rubrikerna


(Parellellen till Tsunimin, där nästan hela svenska befolkningen hade någon i sin periferi som var drabbad, är självklart inte applicerbar storleksmässigt Men när löpen slutar och när nyheten flyttas längre bak i tidningen, då sörjer nära och kära fortfarnde Men för oss som inte drabbades direkt är det ingen konst att debattera huruvida en person var på sitt kontor eller hemma, vilket är relevant men ändå kan tyckas okänsligt för de som tror att de ska gå under av sorg)

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design