< Tillbaka

13 Februari - 2009

Mammut.

Till skillnad från vad som verkar vara hela svenska och tyska filmkritikeliten så blev jag stormförjust i Lukas Moodyssons första engelspråkiga film Mammut



De detaljer som alltid legat för Moodysson framträder extra starkt och när denna ångestorgie når sitt klimax vill jag inte ens medverka utan gömmer mig inombords, på en tryggare plats Det är med träffsäkerhet man fångat vad vi idag trivialiserat bort, fenomen som inte hör den ständigt dagsaktuella konsten till Gränsen för det svåra och udda inom film skjuts framåt, det gjorda är gjort och det finns ingen möjlighet att göra det omgjort

Hos den rika familjen med takvåning i SoHo jobbar filippinskan för att försörja sina två barn som är kvar i hemlandet Mamman jobbar för mycket för alldeles för lite på ett sjukhus Pappan flyger privatjet till Thailand för att skriva under en mångmiljonaffär men hittar sin inre lust i en bungalow längs med stranden Klyshigt men rent Schablonmässigt, må så vara Varför är vi rädda för det Utmaningen ligger inte bara i att flytta gränser utan även att stanna inom dem

Scenerna är vackert planerade utan att kännas märkliga Jag fångas av allvaret och det onda i ångesten äter upp mig Jag vet hur den ska ta sig ut och jag vet hur den ska sluta Men jag gillar att vara mitt i Karolina Ramqvist skriver i DN att "det farliga inte är att vara för mycket plakat, utan att vara för sent ute" Hon hade Mammut på önskelistan år 2006 Nu, två år senare, har hon tydligen gått vidare Det tycker jag är sorgligt, inte bara för att Ramqvists fiktiva och högst personliga angelägenhet är så otroligt påfrestande, utan för att jag uppskattar att få den här sagan berättad Oavsett om pedofili eller postkolonialism är dagens frulle eller inte

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design