"Pappa Sven Blomberg upplever stora skillnader jämfört med på 90-talet" En underrubrik om pappaledighet i dagens SvD Sven har två barn i tonåren och två mindre på fyra och ett Med sina äldre barn var han inte hemma en enda dag Nu har han beslutat sig för att vara pappaledig Efter att hans fru varit hemma i ett år

Jag förstår att 0-90 dagar är en fantastisk ökning för Sven Men inget att skriva hem om För det första, man skaffar väl barn som 1) ett gemensamt beslut och för att man 2) vill umgås med just dessa Är det en uppoffring att vara hemma, något att klistra glorior över

"Man är ju lite dum om man inte tar ut de två månaderna som är vikta för pappor" Nej, man är lite dum om man inte tar ut hälften Och kanske turas om med amningen Dela ansvaret men även dela glädjen

På samma sätt som män köpslår med sina pappamånader så håller mammor lika hårt på sitt territorium -rätten till de första månaderna med barnet På samma sätt som jag vill skrika åt min kompis på BB som tillrättavisar sin pojkvän i hur man faktiskt håller i deras gemensamma barn, på samma sätt vill jag skriva till pappor att några veckors semester i samband med födseln väger inte upp till den kontakt som man förlorar på att inte dela på föräldrarledigheten

Extrem För progressiv Igår skrattade jag och en kompis åt hur hennes pappa fått hembesök av självaste SR under åttiotalet för att intervjua denna hemmapappan Det ska sägas att han säkert kallades både extrem och för progressiv Kom ihåg!