< Tillbaka

31 Oktober - 2009

Nu slutar det. För att börja igen.

Jag har slutat ta bilder Tiden hinner ifatt mig, men jag hinner inte ifatt den Kamerorna ligger orörda, inspirationen är förlorad och motiven suddiga Insatsen för stor och jag för osynlig

Jag har slutat vara personlig Någonstans gjorde jag om min blogg med ett syfte som ledde till det motsatta Prestationen blev hämmad, eller hämmande, och priset för högt Kultursfären började läsa, tyckarna kommentera Jag försvann bakom en myriad av kontextuella begrepp och svårtydda klyschor, dikt och prosa blev till sanningar utan ansikte, jag försvann på min enda riktiga jag-plats

Jag hade människor som mailade i sorg och desperation, jag fick människor att le Jag siktade högt och lågt och tog smällen när jag landade  Nu omger jag mig av ett vadderat lager och känner varken inåt eller utåt

Jag kollar på ett klipp där Henrik Schyffert blir roastad Skrattar hejdlöst åt Kristoffer Appelquist Skrattar än mer åt Henrik Tänker på när jag satt uppklädd till tänderna och drack rödvin på Elite Plaza i Göteborg På väg ut Men istället grät jag till Henriks innersta ärlighet, hans sårbarhet och hans vilja att dela denna Utan ironi Utan sarkasmer Trots att vi kom för att se just dessa Han gav och gav Och jag snyftade Jag fick gå ur mig själv och in i honom

Jag läser Sanna Lundells blogg Om att vara mamma och om att vara så mycket mer En enhetlig självupplevelse, en naken sanning Hopp, tröst och förtvivlan Kräk och tandläkare Jag har ingen relation till Sanna Men hon får mig att dela hennes tankar utan att behöva vara i denna relation

Jag ser Queen, filmen om drottningmodern och turerna runt Dianas död och Blairs första år som premiärminister Folkets prinsessa dör, folkets ledare skapas Jag slås av hur nära jag kommer denna gestalt av kyla, denna konservatismens fastaste inventarie jag säger till mig själv det är fiktion Helena Men spelar det någon roll För mig är det en illusion, både i sin tidigare skepnad och den nyskapade Men närheten, tillgängligheten, av denna chimär får mig att vilja säga nåt mer jag med
Jag står på Selfridges och skrattar tillsammans med en kvinna jag precis mött, jag ser en ängel på en buss, observerar den barska natten från tionde våning och minnesantecknar förnimmelser; sirener och en buss som växlar obekvämt sent, blå ljus i neon från en åkattraktion och en inbillad lukt från en man med hamburgare Jag må vara ensam om mina tankar och upplevelser och bilder och de må vara uteslutande intressanta för mig och bara mig Men de är jag Och dessa önskade jag att dela en gång Och nu önskar jag att dela dem igen Bloggen kommer inte längre vara otillgänglig för mig Jag hoppas kunna få vara en Henrik, en drottning, en Sanna, en reflektion och en sann röst En Helena

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design