< Tillbaka

28 Januari - 2010

Epilog: Kuba.

Jag är hemma Eller så här: jag är hemma, på pappret iallafall Orkade mig upp ur sängen, men orkade inte återgå Kanske på ett gott sätt, ett utvilat "everything I can do today can be done tomorrow"-sätt Som att jag kom på mig själv med att inte springa till tunnelbanan ("men Helena det här är väl inte den vanliga vägen till stationen" "Jo Helena, du brukar bara gira i hög fart förbi simhallen") Eller som att jag lät bli att svara i telefonen av den simpla anledningen att jag inte kom ihåg hur ringsignalen lät Eller den här: hur glad kan man bli av en riktigt god kopp kaffe Serverad i plast, papp, porslin, det kvittar Jo, jag blir jätteglad märkte jag idag Jag brukar inte bli så där jävla glad, men idag var jag utvilad och uppskattande, reflekterande och full av förnimmelser Kanske är det beviset på att jag är utvilad; den kavata stilen, varandet, om än så gående, i nuet, ödmjukheten inför kaffet

Jag har en röd liten anteckningsbok, A6 med hård pärm I den har jag skrivit dagbok och reflektioner  att posta här Det är så lustigt, det här med att skriva för hand Vissa dagar har jag pressat blyertsen hårt i pappret, andra dagar är texten slirig eller oproportionerlig i förhållande till utrymmet Vad har jag känt då Ibland kaffefläck, mojitofläck, saltvattensfläck Men det konstigaste av allt är att det jag skrivit, med så mycket känsla och inlevelse, nu känns pinsamt och passé Jag blir generad och sur på mig själv, lite förnärmad Och det post-traumatiska resultatet blir således att det aldrig kommer att publiceras Det som jag jobbat så hårt med, det kommer förbli tidsödslöseri Men även om inte ens blinda själar kan ta del av mina förlegade tankar så kom det att betyda så mycket, så otroligt mycket För mig, när jag skrev det Det måste det ju ha gjort, jag vet det Jag vet det för att det kändes skönt då Och skönt i stunden är ju bra, iallafall på en soloshow Och skönt i stunden gjorde att jag kunde ta ytterligare en dag, skarva lite av verkligheten, för att finna mig i nuet

En del tankar och reflektioner som jag författat finns kvar i sin renaste form, alltså den där jag inte kisar för att slippa överraskas av lite lätt skam De tankarna portionerar jag nog ut De består Men stunder av lycka, ångest, ilska och vidunderlig kärlek får jag ta hand om själv

Men sol och sand, ni är saknade

bild-17

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design