< Tillbaka

10 Februari - 2010

När jag skulle bli stor..

När jag var liten visste jag inte riktigt vad jag ville bli Men bli nåt skulle jag Alltså bli nåt, om ni förstår skillnaden på kursivt och inte Det var alltid en abstrakt bild av mig själv i en oklar gestaltning, görandes något som var betydelsefullt för mig, men framförallt för alla andra runt omkring Imponerande för betraktaren var nog tanken Jo, det var så det var tänkt, det som jag skulle bli det var nåt som alla andra gillade och såg upp till Jag hade en anledning att synas i framtiden Att man inte syntes så mycket nu spelade ju därför ingen roll Många dagdrömmar spann från denna konturlösa illusion, den där jag återkom som någon superhjälte utan att bära så värst mycket kappa Jag skulle bemöta de fula fiskarna ödmjukt men bestämt, jag skulle kanske vara lite nonchalant Men det skulle se mig, se upp till mig eller för mig spelade inte så stor roll

Det sköna var ändå att jag hade hela livet på mig, de behövde inte ske på direkten när jag blev vuxen Alltså inte samma dag Någon gång skulle det hända, låt det ta sin tid Men fy sablar va impade de skulle bli Av tjejen som varken spelade fotboll eller hade gångavstånd till kompisarna Nu skulle det bli andra bullar

Sen blir man vuxen Någonstans blir det där stora steget en verklighet, det sker i det dolda och sen står man där och har tappat fokus Fast inte på ett dåligt sätt utan mer på ett moget sätt Eller så här: fokusen har förskjutits från impress to dressOch plötsligt kan man inte ens återkalla den där känsla av att åstadkomma avund Hur kunde det vara så viktigt, hur kunde jag vara så uppmärksamhetssökande, varför ville jag så innerligt sätta min kartnål först Rodna över din naivitet Helena, skäms lite Men sen skärper jag mig och tänker att det är visst så här idag, för oss alla På ett eller annat sätt behöver vi bli sedda, bekräftade, uppskattade och imponeras av Framförallt behöver vi vara en del i det större, en komponent i det bredare sammanhanget Jag hade nog gapat av beundran då av vad jag ser Men idag gör jag inte minsta lilla intryck på mig Men Jag Älskar Mitt Sammanhang Det är lite som i drömmen, fast utan den fula slängkappan Heja!

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design