< Tillbaka

4 Mars - 2010

Livet taget.

Min kompis har en kompis De är jättekompisar Kompisen hade precis fått stipendium att åka till Kanada och studera konstvetenskap Kompisen skulle ha sin stora twentyfirst på en fredag Den var planerad och organiserat, många skulle de delta i kompisens firande

På måndagen gick kompisens mamma till jobbet Kompisen sov När hon kom hem var han inte hemma Men hemma var pendelkortet, hemma var plånboken Hemma var också jacka och skor Det enda som saknades var ett par slitna mjukisbyxor, en t-shirt och ett par innetofflor Och kompisen Mamman blev orolig, och oroligare På oron följde rädsla, misstankar, skräck och förtvivlan Däremellan en försäkran, en konstlad försäkran om hopp, när den värsta skräckens mörker blivit gryning, en förtröstan där man tagit position som betraktare

Min kompis var så jättekompis att han kunde lösenord till både Facebook och mail Ingen aktivitet Banken kollade kontot Ingen aktivitet Passet var förnyat och ej uthämtat Ingen aktivitet Twentyfirst kom och gick Förtröstan blev knapp, svaldes av förtvivlan Alla frågor Alla frågetecken Mitt i oron saknad

En vecka senare hittar kompisens mamma slitna mjukisbyxor, strumpor, innetofflor och en t-shirt, prydligt ihopvikta i en hög bredvid Themsen

Jag är för självmord, jag tycker individens rätt segrar över den skada man åsamkar de lidande runtomkring Det är hemskt, det är egoistiskt Absolut Men fortfarande individens rättighet Det cyniska är självmördarens sätt att lämna sin klädhög, sitt sista, kvar Som ett budskap Det var prydligt in i döden Inget av mitt minne ska skändas Jag tog mig tid, jag hade fördigövervägt Det ger mig kalla kårar, högen med kläder Det är värre, på nåt sätt, än det kalla mörka vattnet i Themsen

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design