< Tillbaka

1 April - 2010

Kön som ständigt experiment.

Genom goda vänner fann jag en krönika i Newsweek, skriven av Jesse Ellison, där hon beskriver sina föräldrars misslyckade experiment att fostra henne till pojke I en era av brända behåar, hyllad kroppsbehåring och ett unisont FUCK YOU till magra midjor så var pottfrisyr ingången till androgynitet och värderingsfria leksaker grunden för en trygg och självsäker uppväxt

Att vi sen urminnes historia har uppfostrat pojkar och flickor på olika sätt, givit dem tillträde till olika arenor, har medfört att förutsättningarna i vuxen ålder skiljer sig markant Det visar sig på arbetsplatsen, i hemmet och i relationen, lättast kvantifierat i socioekonomiska mönster Att däremot fostra flickor till pojkar och pojkar till flickor har motsatt effekt och en något cynisk anspelning Sunt vore att ge våra barn samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett kön, något som kräver en extrem självrannsakan från föräldrars och samhällets sida

"We all thought that the differences had to do with how you were brought up in a sexist culture, and if you gave children the same chances, it would equalize," my mom says "It took a while to think, 'Maybe men and women really are different from each other, and they're both equally valuable' " Konstaterande kring lika värde är en utsaga exklusivt förbehållen teoretiker, som ett hastigt sammansatt halvfabrikat utan större omvärldsanalys I verklighetens dokrtin, där är alla lika mycket värd Men så fort det tillkommer attribut så förlorar det ena könet till förmån för det andra Visst är vi olika och visst kan man gruppera och omgruppera, visst är en av dessa grupper det vi kallar könstillhörighet Men de samhällsstrukturer vi vidimerar bygger på en desktinktion dem emellan, baserad på de stereotypa bilder som fortlever tack vare en normgivande samhällsform vi kommit att ta för sanningsenlig

När Jesse talar om sin egen generation säger hon: "We could wear pink, spend money on fancy shoes, and simultaneously expect—no, demand—the same success as men" Pudelns kärna kryper fram och blottar det naiva: kräva får vi, trots att vi bejakar något för situationen så abstrakt som stiletter Men räcker det med ett gott samvete och en åskadarplats Det är ju knappast rätten vi saknar, inte vi i västvärlden, det är ju möjligheten att använda siga av den rätten

Säga vad man vill om pottfrisyren, men att vara androgyn är inte det samma sak som att fostra någon till ett neutralt vakuum utan en plats för ett särpräglat jag: "i psykologisk bemärkelse en människa med både manliga och kvinnliga egenskaper eller beteendemönster" En viss roll tillskrivs inte ett specifikt kön Att fostras till en pojke eller som en pojke; litet ord, stor betydelse

"Ultimately, the whole point was to ensure that I had the freedom, and choice, to be whoever I wanted—which is, after all, what feminism is all about" Har vi vår frihet, vårt val, fri från konventioner och osynliga mönster Tror man det tror jag att man inte vågar eller vill analysera mera Kanske inte orkar Men att tjejerna på dagis leker omvårdnad i dockvrån medan killar utagerar i sällskap av hårda materialval, det är varken en slump eller helt oproblematiskt Jesse skriver att så fort hon fick möjlighet att välja valde hon rosa spets Till allt Detta ansåg hon vara den icke så klanderfria konsekvensen av sina föräldrars experiment; den medvetna konstruktionen av henne som pojke  Konsekvens, javisst, men rimligen en konsekvens av gruppen och dess komposition, de andra barnen och sökandet efter en identitet och tillhörighet bland de som konstruerats till modell tjej,  än att man förvägrats rosa spets som knatte Vore det så, skulle inte alla killar som aldrig blev erbjudna den paljettprydda taftkjolen också byta om

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design