< Tillbaka

19 April - 2010

Pressbiljetter.

Rubriken, ett uttjatat tema för mig Så jag tänkte inte skriva om det Många skulle säga att jag har för mycket att förlora, tidningarna för mycket att vinna Så är det säkert Men nu har jag en plattform där jag utnyttjar min rätt till tankar, analyser och mer eller mindre världsligt berättande och därmed vore det lika mycket att förlora att inte göra det Om jag inte skriver skulle jag vara lika skenhelig som de huvudrollsinnehavare min kritik befattar sig med Jag ger inte bort en biljett för 225kr + förköp för en plats i tidningen För jag har en princip De som ställer ultimatum har det inte Jag kommer aldrig få ett jobb igen, nej kanske inte Men jag kommer gå, stå och sova rakryggad Och det är min bästaste ställning Redan i inledningsskedet av turnén som senare skulle döpas till "Livets Ord" bestämde vi oss för att inte ha några pressbiljetter Detta är min fjärde turné som producent åt Magnus Betnér, den tredje riktigt stora Vi har gjort misstag, lärt oss, lärt ut och utvecklats Sen kommer nya misstag och man går en ny utveckling till mötes Ett ständigt återkommande tema, som ett ledmotiv till all nöjeskonsumtion, är missbruket av pressackreditering GP ringer mig 30 min innan en utsåld föreställning på Storan i Göteborg, en lördag, och journalisten ska ha fyra stycken pressbiljetter När jag ifrågasätter detta blir hon förnärmad och uppenbart irriterad och tycker att jag är oprofessionell Så där sitter de, fyra tjejer uppklädda till tårna på platser som annars skulle gått till hardcorefansen i foajén som med sorgsna, sura och sänkta blickar drar sig hemåt Detta är en av många, många historier Men dessa kom in Detta var innan erfarenheten Att inte ta ställning till detta vore att inte lära DN är den enda tidning som inte frågat efter pressbiljett DN är den enda tidningen utan presstöd i Sverige Det finns ytterligare en knapp handfull tidningar som frågat, nekats, köpt och inte tagit det personligt Det sunda kan tyckas Alternativt inte komma Någonstans kan jag inte tro att värdet av en krönika eller en recension för en tidnings läsare understiger 225kr + serviceavgift Många har de varit, de anställda; scenmästare, kulturabetare, tekniker, programchefer och värdinnor som givit oss sina lovord och samtidigt sin bästa historia Det är inte nödvändigt Men en relativt inarbetat företeelse exponeras, på många fronter Sen har vi ytterligare en anledning Om denna har Magnus Betnér skrivit om och om igen för att slutligen samla här Det handlar om för det första om den näst intill otäcka okunskapen hos recensenter i ämnet: "Ingen skådis, regissör eller ens statist i en revyensemble skulle ta en recension från någon som inte sett mycket teater på allvar Den recensionen blir nämligen utan analys En recension utan analys är ett referat Vill människor ha referat av min show kan de vända sig till skakiga youtubeklipp eller en uppsjö bloggar" Är detta verkligen ett problem Ja absolut! När jag har en av Sveriges mest lovande komiker som support och han blir sågad i pressen samtidigt som Magnus hyllas, när det visar sig att de citat man hyllar Magnus för kommer från supportens framträdande, JA, det är under all kritik Men händer med jämna mellanrum En text med felciterade referat, vem ger det vad Eller när recensenten har en personlig agenda, redan innan det har satt igång: "Nu får du fan vara rolig Lördagskväll, och folk har betalt pengar och satsar veckans bästa timmar på dig, clown" Vidare har vi det fenomen att vi är ett gästspel Det betyder att när läsaren har de hastigt nedklottrade citaten till sin frukost så är vi i nästa stad För så funkar det i en föreställning som har ett vinstintresse istället för att vila på skattebetalarnas pengar: ja vi måste vidare till nästa plats, nästa show "Ärligt talat har jag aldrig förstått mig på recensioner, välskrivna eller inte, men om de vill skriva om mina shower så får de såklart göra det De får skriva precis vad och hur de vill Rada upp skämt, citera fel, eller göra sitt jobb och skriva en riktig recension Jag bryr mig inte Men då får de betala för sin biljett som alla andra" Felaktigt men med tydligt uppsåt har journalister valt att tolka detta som ett personligt angrepp Man har, i lightversionen, lagt på luren i örat, hånskrattat, kallat oss oprofessionella, man har "ALDRIG hört på maken" Jag har fått otaliga mail: "Vad som ligger i våra läsares intresse är nog jag bättre på att bedöma än du, eftersom det är mitt jobb Ditt jobb, gissar jag, går ut på att kränga så många biljetter till föreställningarna som möjligt och då förstår jag att du välkomnar ett inför-reportage eftersom det är gratis, till skillnad från en annons" Ja, såklart Det är inte jag som är hycklaren Men vad journalister så okritiskt väljer att tycka är att det är ett givande och tagande Det förutsätts att man ska vara tillgänglig för intervjuer och reportage, det är den offentliga figurens skyldighet Men utan intervjuer och reportage, vad finns då kvar att fylla tidningen med Var har vi läsarna någonstans Javisst, jag tjänar på ett inför-reportage, men gör inte du det, konstigt och naivt vore att tycka annat Dessutom hade vi redan plöjt ner strax under 10 000 kr i annonskostnad som hamnar i deras intäktspost Melodramatiskt Men framförallt ogrundat "Jag gör måhända bedömingen att våra läsare är intresserade av att läsa en artikel inför Magnus Betnérs besök, det har jag inte tagit ställning till än" Utbytet, den underförstådda överenskommelsen baserad på ett medialt övertag, heter att så länge du ställer upp för mig håller jag dig om ryggen Att inte finna sin karaktär i detta rollspel är kanske det mest provocerande av allt, eftersom journalister på lokalpress är vana att rida höga hästar och ställa krav enligt envägskommunikationens doktrin under frånvaro av granskande konkurrenter "Det är, om jag tolkar de kontakter vi har haft med Konserthuset tidigare rätt, också Konserthusets uppfattning Vi får alltid två biljetter till varje konserter" Och mycket riktigt så löste man det så att man gick till Konserthuset och bad dessa placera två stolar i anslutning till de betalande platserna Och sen valde man att göra en krönika av det, na na nana na, vi kom in ändå! Konfronterade så erkände Konserthuset hur rädd man var för att kontakten skulle försämras mellan dem och press och då innebär färre bevakade arrangemang Kusligt kuvad under en banal maktordning "En journalist som var ivrig att göra en intervju före besökte vände plötsligt helt när han insåg att detta till trots skulle han få betala: Jag hör att det är tuffa pix vad gäller gästlista till Magnus Betnérs besök i Trelleborg tisdag kväll Jag har aldrig betalat för att gå på Parken förut, så det blir en intressant omväxling Hur som helst, detta innebär två saker: Det team av kvällsreporter och fotograf som vi brukar skicka för att göra en snabbrapport (till webb och tidningen dagen efter) när det handlar om intressanta artistbesök, de kommer  i n t e Jag kommer däremot, och jag vill gärna ha ett skrivet kvitto Tack" Att det skulle handla om något personligt mot en specifik journalist, snarare än journalistyrket och recension som journalistiskt arbete, är absurt men tydligen inte helt lätt att förklara Jag har inte fått ETT ENDA mail från en besökare som begärt kvitto Och det är ju precis det här som man vägrar att lyssna till, alla är välkomna men vi har inga rabatter För någon Men när samma nyhetsman väljer att författa en krönika med innehåll som: "Om det är för att Magnus är i desperat behov av biljettintäkter vill jag låta vara osagt Och ryktena om att även rockvaktmästare, biljettrivare och lokalvårdare måste visa biljett för att få jobba, de är säkert ogrundade" då blir det personligt För aldrig någonsin har det handlat om biljettintäkter Den enda diskussionen man kan ta på biljettnivå är den att fansen, som verkligen vill gå, inte ska få stå tillbaka för att en länsstol oavkortat står reserverad åt en tyckomaskin Fansens plats är i den länsstolen Vi besöker ca 80 städer Den bortfallna intäkten kommer aldrig att väga upp alla timmar vi har lagt ner på att förklara, berätta och trösta pressen Att jag sedan tar varje tillfälle i akt att låta biljettrivare, garderobspersonal, fikaansvarig och sambos till tekniker komma in har jag aldrig sett som creddit, men att helt skrupelfritt fabricera ett rykte och sedan indirekt avvisa det, eller, talar kanske för ett stilistisk tillkortakommande Lustigast är att en kår som bygger sin yrkesverksamhet på att kritisera blir så provocerad av kritik, "NU JÄVLAR" mentaliteten kokar över lokalredaktionerna En chefredaktör ringde upp mig och lät road när hon frågade om det var sant att hennes journalist blivit nekad en biljett Sen läxade hon upp mig i recensionsetik till den milda grad att jag tvangs maila henne tillbaka om pressetik Journalister som ohämmat hyllat Magnus Betnér har bytt sida pga sveket För detta är ett svek mot hela kåren, hur ska de klara sig Att det är ett svek att på långsinta grunder välja att inte skriva om det, även om man nu tidigare tagit beslutet om att det legat i läsarnas intresse, det verkar inte vara ett svek genom att säga att man inte går visar det ju p åatt man tar det personligt, inte tycker att läsarens intresse, som man tidigare ömmat för är viktigare än en vendetta Tillsammans med kollegor, i samråd med de komiker som gästat oss, utifrån feedback med publik och i en lång bilresa från Norrland på tu man hand kommer svaren på frågor man tror a

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design