< Tillbaka

21 Augusti - 2010

Reginald D. Hunter och en förlorad timma.

Mycket standup passerar the Fringe Festival Bra som dålig Högt som lågt Stort som smått Och med knapp tid siktade jag på bra, högt och stort Det förslag som ploppade ut ur maskineriet blev så Reginald D Hunter Det lilla jag har sett tidigare hade varit Excellent! medan välsmorda festivalkrönikörer tyckte Bedrövligt!

Jag tog med det som jag subjektivt kallar ett neutralt sinne samt Adrianna Fiorention till Pleasance Courtyard och en knökfull arena Minst tusen storögda fans satt bänkade och svettades med en demografiska fördelningen så diffus att det osade TV, aka gemytlig comedy som alla kan tillgodogöra sig Det är inget problem i sig, jag är inte på nåt sätt emot att folk ska konsumera och dessutom gilla comedy Men när man vänder sig till en TV-publik; en okänd och osynlig mottagare genom ett medium som styrs av mycket pengar och starka viljor grundade i diverse egenintresse, då är det lätt att det skarpa och intressanta i materialet försvinner till förmån för ett lättsmält hopkok till uppgift att förarga så få som möjligt Helst med ett utfall på 0 Följden blir ett material som absorberas snarare än att kittla mottagaren; att peta på, ironisera, häckla, förebrå och observera faller kanske främst, men inte enbart, under den politiska satiren Vad har vi kvar om vi låter ämnen bli tabu Om tom PK blir för hårt då PK kan missförstås Eller att stereotyper är så vansklig mark att vi bara får notera dem, inte förgöra dem Jo, gott folk, då får vi Reginald D Hunter och en cementering av fördomar jag trodde lämnat den professionella standup scenen

Reginald D Hunter är satiriker Det säger han, det säger omvärlden Föreställningen heter Trophy Nigga och the N-word blir inledningen och drar sig kvar en bra bit in i mitten Han matar oss med kloka deviser som att man inte ska ta åt sig, att Nigga inte är ett fult ord för honom, att begrepp som Sämre Lön snarare än Bitch borde väcka anstöt hos kvinnor och att vi borde slappna av mer inför de rasfördomar som vi inte längre besitter Han illustrerar detta med ett exempel som lockar kvällens kanske största jubel: en brittisk vit man som kommer fram till honom i en bar och frågar om Hunter kan avgöra om en handling med god intention kanske misstolkades som en rasism Han har sprungit in i en man under pågående bioföreställning och yttrat "Sorry, I didn't see you!"

Hunter fortsätter att kategorisera svarta och vita genom implicita skuggboxninar om stora och små kukar eller att prata med hög vs låg volym, till slaveri och som svaret på (de svarta får man förmoda) vännernas frågor om huruvida det finns många vita i England: "There's where they MAKE white people!"

Många av hans skämt är så förutsägbara och konstpauserna så väl planterade att jag skruvar mig på regissörens bekostnad Bredvid mig skrattar en kille så högt och tydligt på precis rätt ställen där precis alla andra skrattar att jag trycker lite lätt på den där flärpen brosk som sitter precis vid hörselingången Live life on the edge i all ära men att bli döv i standups uslaste skepnad är inget jag skulle agitera för

Vi går över till manligt och kvinnligt Eller mer två läger, där Hunter gör igenkänningshumor med alla normerande män och sen byter ben för att visa sin solidaritet för oss, den lite säregna gruppen (men ack så sexiga, shit va vi är sexiga Ja, på gränsen till bara det) Det var längesedan någon gjorde ett tappert försök att implementera Venus och jag finner mig själv mer paralyserad än sårad Han har en lång utläggning om Tiger Woods via en (fiktiv får man hoppas) diskussion med sin syster där hon är helt förfärad över att Woods varit otrogen mot sin fru Med betoning på fru och the Holy Wedlock Han illustrerar genom en parafras av skor Kvinnor älskar skor Och alla kvinnor älskar skor mer än sex Män älskar sex Och alla män älskar sex mer än skor Han beskriver olika scenarion Du blir erbjuden ett par skor Du blir erbjuden ett par skor av någon som sen vill ha betalt i efterhand Du blir erbjuden skor mot en motprestation Du blir erbjuden ett par skor med uppmaningen att då får du bara använda dessa skor Och med detta kommer kärnan i hans punchline: män kan uppskatta kärlek, för kvinnor är kärlek och äktenskap samma sak Och för att elda de stående ovationerna har han precis konstaterat i solidaritet med Woods: "It's not just any pussy, it's first class pussy!"

Män i kostym i en åldersgrupp över mig viker sig av skratt och småberusade par nickar, skrattar och pekar övertydligt på sin partner Jag äcklas av de intensiva skratten

Exit Och jag samlar publiken i mitt blickfång och tänker så högt jag kan: stående ovationer och jag skjuter Jag gör det Om än fiktivt Det får bli mitt statement, min parodi, min satir Men ingen står upp De intensiva applådsuset dunstar lika snabbt som det uppstod och smilgroparna har suddats ut Det är en allvarsam publik som hastigt lämnar stolsraderna Och jag står kvar på min observationsplats och undrar, känner ni som jag Eller värre, känner ni er lurade till skratt och nu skäms ni Det fanns ingen behållning men ni gabflabbade för ni "visste" att det skulle vara kul, det säger en stor utsåld arena med en artist från TV Skrattade ni inte åt utan med fördomar som ni trodde var kasserade, blev ni hänryckta av live-magin, förtrollade av era medpassagerare där ni tillsammans skapade en gruppdynamik, ett grupptryck, ett skratt för att man blir tillsagd via de andra Ett samhälle i smått där vi lutar oss tillbaka och slutar tänka, låter andra tänka åt oss, tills dess att reflektionen skickar ett stort paket med ångest

En komiker kan använda fördomar för att att peta på, ironisera, häckla, förebrå och observera Skapa eftertanke Dansa runt tabun och regler och normer Men att använda fördomar för billiga skratt, i synnerhet med inställningen att man försöker tillintetgöra dem, är inte bara ointressant och blekt, det är klandervärt Bedrövligt Allt handlar om kontexten Kontexten kontexten kontexten Och vad kontexten betyder för intentionen Jag konsumerar mycket dålig standup, jag har många timmar av mitt liv på komikers kredit Det får vara så Men att intetgöra sig själv och sitt material för att som stor stjärna lyckas tillgodose alla, även de som inte var ombord när materialet skrevs för hand och presenterades på en liten scen i utkanten av Fringe området utan även de som vill följa hajpen från TV-soffan, när man slutar synka med de fansen som bar en till stora scener, när man tappar sin riktning, ja då går det inte att syssla med satir Då får man syssla med skämt Annars sker det oundvikligen på bekostnad av fördomar Bland annat

Jag tror inte Reginald D Hunter är en dålig komiker, eller ännu hellre, en dålig människa Jag tror Reginald D Hunter har låtit sig förföras av tanken på den stora TV-apparaten, den stora massan och de stora pengarna Det tycker jag är dåligt

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design