< Tillbaka

9 September - 2010

Harry Brown och den brittiska slummen.

Igår såg jag Harry Brown Magnus val Jag läste "Harry Brown har bott hela sitt liv i en Londonförort" och sa ja London tilltalar mig på en hatkärleks-basis Jag har inte riktigt förlåtit det kyliga klimatet för att jag tvingades hem, men jag älskar de minnena som föregick utmattningen Och jag älskar de minnen vi långsamt skapar idag, en gång i månaden, lite trevande

Filmen var det svartaste jag har sett, både psykologiskt och illustrativt, på länge Jag äcklades och grät och kände skuld och kände vemod Så smutsig, så kall, så avskiljt från samhället Denna förort, denna estate De konservativas miljonprogram som bara försatte sämre bemedlade i en djupare sits, långt ifrån samhällssjälen Så sant så sant Och när jag trodde att filmen skulle ta mig tillbaka till nåt exotiskt, gangsta' Brooklyn style, thug-romantik med ett Mike Skinner soundtrack på repeat i bakgrunden, så blev det bara sorg

Den tog mig istället tillbaka till den där killen från Glasgow, som jag och Lollo träffade en Londongryning, som tog med oss hem till den estate han delade med sin påtända morsa Hemmagjorda tatueringar Han vecklade ut en madrass framför gasspisen där han sov och vi såg solen gå upp i dimman av hans hasch Han ställde sig vid fönstret, tittade ut Ut på miljoner fönster från byggnader som tillsammans kämpade för att stänga solljuset ute Han flinade och pekade Någon försökte bryta upp ett fönster Heroinist, sa han Utan att höja ögonbrynen Det händer hela tiden

Han gav oss ett litet lexikon över Glasgowslang Vi bläddrade Det luktade illa överallt, den kvalmiga röken var som en befrielse En diskbänk full med smutsiga kastruller, en luggsliten fåtölj utan charm, utan charm för den verkade inte vara någons favoritfåtölj Istället var den fylld med halvtomma pizzakartonger och otvättade underkläder Lite katturin på plastmattan Han erbjöd oss madrassen och gick in till sin mamma Jag stirrade mig blind på den enda tomma yta jag kunde hitta; taket Jag hade uppfunnit min egen ångest!

Jag skakade liv i en sovande Lollo och vi smög mot utgången Dörren var låst Vi hittade en nyckel, lirkade och översköljdes av syret Snubblade över ett par rosa barnskor Sen sprang jag, ivrig att hinna förbi och övervinna min ångest Kanyler på innergården Jag fortsatte springa Lollo med Uppdragna luvor i tidiga morgontimman, folk som tände av Jag sprang och sprang, jag sprang ifrån minnet av vart händelse utspelade sig Men igår kom den tillbaka, ångesten som åskådare till livet med drogerna, the estates och utanförskapet Stackars mig

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design