< Tillbaka

3 November - 2010

Att aldrig ha skrivit en text betyder inte att den inte är skriven.

Jag skrev ett inlägg Jag grät en hel kväll och en hel natt Det ligger under draft Och där kommer det ligga

Ibland måste man få tid att tänka Tänka och skriva och läsa om sina tankar Ställa sig utanför, finnas mitt i När jag började skriva var jag känslomässigt fem igen, inte en barnslig femma utan så där hemskt hjälplös och förtvivlad som bara ett barn kan känna sig Ett sviket barn Smärttårarna blev ilsketårar och jag blev fjorton ungefär Jag slog i datorn och var så arg så arg, ilskan kunde inte flykta fort nog Inte jag, inte nu Varför jag Alltid jag

Sen smög förtvivlan sig på Hastigt och lustigt och gråten stannade för en stund Det besynnerliga i att den kom direkt efter ilskan gjorde mig förbluffad, för att sen göra mig svag och likgiltig Likgiltighet, den värsta av de onda Jag var tjugotvå och vuxen Fast utan en vuxens vare sig fallenhet eller skyldighet att besegra smärta Klockan var tidig natt och alla andra sov Det viskade de försvinnande ljuden om Nu var det mina väggar och jag Och den där värkande texten, den som ville bli ombesörjd och sedd och förstådd

Klockan blev ett och vinfällningen låg som en besvikelse på botten av glaset Jag grät tyst och uppgiven, som vore jag tjugosju igen Hämtade papper istället för att snora på armen Hämtade blött papper att vila ögonen mot Svullna, som ett bevis för det hårda motståndet, ett frikort från glädjen Jag återvände för att komponera en sista mening, perfektionen sitter där just där och nu var stunden kommen att emballera

Sakta sakta vandrade jag mellan raderna i ett försök förstå mig själv Lade huvudet på sne, drack lite vatten, fortsatte Nästintill ljudlöst smög den sig på Förståelsen och förlåtelsen Acceptansen Först stretade jag som fast i en tvångströja, men snabbt kom lugnet Lugnet Lugnet i att ha landat i mina tankar, mina känslor och mina egna omdömen Jag var trettioett och sårad men inte bruten Ledsen men inte förstörd Lite trasig men inte svag Men framförallt så gick jag vidare Där och då Texten blev mitt utlopp, min sanning och min rekonstruktion

I olika stadier ville jag såra, söka blodvite, finna yttersta sanningen, upprätta skyddsbarriär, förneka och förenkla Men sen stannade jag i att vara det jag ville vara, hitta känslan som jag ville känna Sen ringde jag min pappa och berättade för honom om den känslan och han förstod Därför förblir texten i draftmode och jag lite klokare om och i mig själv

KONTAKT & PRESS

HELENA SANDKLEF
PRODUCENT

info@helenasandklef.se
+46 (0) 702 641 691

HELENA SANDKLEF PRODUKTION
KIRUNAGATAN 46
162 68 VÄLLINGBY
Kreera web&design